Alva Laurina
Lisa und Alva beim ersten Kennenlernen
Alva Laurina Terra Marique ...

En hund borde slutföra vår familj. Det köptes en hundraseribok och bara en gång började lösa. Snabb var det uteslutning eller sökkriterier. Minsta och högsta storlek, kort eller långt hår ...
över knänivån, så att hunden kan följa med Oliver under körning, långhår kan krypa till höger och hon måste vara extremt söt. Detta var snabbt.
Sedan tittade upp i hundboken. Det var fortfarande 5 raser för nu ... Efter vidare och framåt borde det vara en lägenhet att titta på. Vi tittade på DRC-webbplatsen och hittade "vår" uppfödare i Lilienthal. Efter en lång telefonsamtal träffades vi för att lära känna tyska Cup of Dummy Sports på Gut Basthorst.
Zouki, moderen till vår potentiella framtida hund hoppade ut ur bilen, stod och det var överallt. Elegant, sportig, bara bra. Och vi fick också se vad de deltagande hundarna kunde och ett relaterat mål föddes ...
Lisa försvann sedan som en försiktighet för att koka med Zouki under bordet. Efter det var det klart, en platta av denna tik måste vara.
Vi kom till valpintresslistan och då fick vi vänta ....

Zouki var i värme, plockade upp, fick också "tillräckligt" tikar, så att vi fick få en. Mitt hjärta föll omedelbart till fru Beige, den minsta. Alla andra betraktades aldrig av mig på något sätt. Roligt eller?
Åter och igen kom det när hon pratade med uppfödaren bara fru Beige var i telefon, fru Beige bara det här, fru Beige gjorde det bara. Medan du skickade det önskade fyllda djuret valde fru Beige vår ko! Så det var klart för oss: Fru Beige, kallad också liten älv ... Vi fick lov att tänka på ett namn. Alva = gammal skandinavisk för Waldelfe, Laurina = för vinnare. Inte bara vinnare över våra hjärtan, utan också, för hon var född med 190g, som var väldigt liten, men överraskade alltid vid "Zitzenergattern" mot hennes syskon.
Och sedan kom vårt första besök på valparna. Uppfödaren tog mig åt sidan och berättade för mig att intrycket hade kommit att vi skulle få fru Beige, men det var ännu inte bestämt. En chock. Nej, en chock! Jag trodde aldrig att vi kunde ha en annan tik. Jag fick veta atthon var den enda som alltid kryper när barn kommer att besöka. Och vi hade två nu .... tårar kom till mina ögon ...
Men lyckligtvis hade vi vuxna (uppfödare och jag) räkningen utan våra barn (valpar och mina barn) gjorde ... Lisa sågs inte och fru Beige inte ....
Eller bättre: var var fru Beige, Lisa var och var Lisa var fru fru Beige!

Ja, det var så vi kom till vår fru Beige, vem skulle då kunna få det planerade namnet:

Alva Laurina Terra Marique


Share by: